I barnomsorgen och i skolan strävar man efter att barnen, eleverna och ungdomarna själva ska ta för sig av maten, dels för att man ska lära sig hur mycket man orkar (ibland vill ögat ha mer än magen), dels för att minska på svinnet. Det är ett bra och fungerande system. De flesta av oss när vi lagar mat och serverar den i våra hem ställer fram maten på bordet så att de som ska äta kan ta för sig av det de vill.
Det tycker jag och troligen många med mig är det sätt som man gör på när man serverar mat.
När man så blir för gammal för att klara sig ensam i sitt hem inträffar det märkliga att man helt plötsligt från en dag till en annan förväntas att inte längre klara av att ta sin egen mat ur en karott eller kastrull. För en del människor är det säkert så men långt ifrån för alla.
Under en nära anhörigs färd från det egna hemmet till äldreboendet via korttidsboenden har vi på fyra olika boenden observerat samma sak. De gamla sitter snällt och väntar tills någon i personalen har lagt upp en som de tycker lagom portion på ens tallrik. Där finns även det som du kanske inte tycker om eller aldrig har ätit när du själv lagat mat. Du kanske får för mycket av någon sort och för lite av någon sort. De flesta äldre personer är uppfostrade till att äta upp det som ligger på tallriken och så gör vår anhörig även om den har fått sådant på tallriken som vi vet att den egentligen inte vill ha. När vår anhörig är hos oss tar den alltid för sig själv.
När man läser i kommunens broschyr om vårdboende står det ”Oavsett boende är måltiderna och miljön runtomkring viktigt hos oss”.
Vår fråga till de som har ansvaret är: Varför får de gamla inte ta för sig själva av maten som serveras? Anses detta inte som viktigt i samband med maten?