Migrationsverkets beslut om utvisning av Vlora från Åtvidaberg och hennes två döttrar har med rätta väckt omfattande upprördhet. De har bott i Sverige i åtta år, Vlora arbetar och betalar skatt i vårt land och flickorna 10 respektive 12 år går i skolan. Alla talar svenska. Men de ska ut ändå.
Tidningar, radio/tv följer frågan och sociala medier översvämmas av stöd för familjen. Många, många gör fina insatser för att bilda opinion för familjen. Rektorer och lärare intygar barnens goda insatser i skolan. Socialförvaltningen vädjar men varnar också för att barnen genom utvisningen kan få svåra psykosociala skador och att det finns en överhängande risk för deras mentala hälsotillstånd. Familjens juridiska ombud kämpar föredömligt.
–Men hör och häpna! Kommunens politiska ledning bryr sig inte. Tvärtom. På Åtvidabergs kommuns hemsida skriver man – helt i onödan - apropå ärendet i Migrationsverket: ”Kommunen måste följa de lagar som gäller och respektera de beslut som tas och agera därefter.”
Detta vittnar om en feghet gränsande till ynkedom gentemot Migrationsverket. Tjänstgörande kommunalråden borde veta att det finns ingen regel utan undantag och att även en statlig myndighet kan påverkas. Utlänningslagen ger flera möjligheter därtill och även efter ett beslut om utvisning kan ett sådant verkställande stoppas. 12 kap.18 paragrafen.
Jag kan försäkra, att hela vår bygd förväntar sig lite mera stake av kommunledningen än en usel, omsvepande skrivning på hemsidan. Och det är inte för sent. Visa lite stridsvilja. Visa lite kurage. För Vloras barns skull. (Efter att ovanstående skrevs har kommunen ändrat formuleringen på hemsidan, men skadan är redan skedd.)
Carl G Nilsson