Den klassiska romanen ”Mästaren och Margarita” av den ryske författaren Michail Bulgakov utspelar sig i Moskva och Jerusalem och är särskilt aktuell under påskhelgen. Den gestaltar det spännande mötet mellan Jesus och Pontius Pilatus inför korsfästelsen. Samtidigt rör sig berättelsen i 1930-talets Moskva under Stalinepoken. Den har många bottnar och något viktigt att säga även till dagens ryske makthavare Putin. Denne påminner just om Pontius Pilatus; en som ej tål höra sanningen och kan döma en visselblåsare till döden.
Under samtalet med Pilatus märker Jesus hur hans blivande bödel plågas av situationen. Pilatus våndas inför den dödsdom han motvilligt måste fälla. Han mår som allra sämst när Jesus kallar honom en god människa. Jesus förklarar för honom att alla människor är goda och att ondskan skapas av oss själva. Ondskan uppstår när vi är för fega för att säga sanningen.
Pilatus inser under samtalet att Jesus är oskyldig, men vågar inte erkänna det för sig själv. Jesus gör klart för sin domare att feghet är den största synden. Fegheten är roten och upphovet till att Pilatus dömer den anklagade till döden. Så småningom förstår Pilatus att sanningen är det enda botemedlet mot hans feghet. Han försöker rättfärdiga sitt eget mod, men har ändå inte modet att frige Jesus. Istället mördar han den som förrådde Jesus – Judas Iskariot. Ett ynkligt försök att stilla sitt samvete.
I ”Mästaren och Margarita” är djävulen på besök i Moskva. Det påminner om situationen i dagens ryska huvudstad. Där anser regimkritiker att djävulen själv tagit makten. Skillnaden mellan då och nu är att romanens djävul är en visselblåsare, som med sin trollkonster och trick avslöjar sanningen inför de omedvetna medborgarna.
Den maktfullkomlige ryske ledaren av idag avlägsnar stridande ryska styrkor i Syrien under sken av att skapa fred. Vad han saknar är modet att säga sanningen om varför han gör det. Mod gör däremot den dödsdömde Jesus till sanningssägare, en visselblåsare värd att lyssna på för en maktmänniska som Putin.
Claes Thulin