Läser med intresse en artikel med rubriken "Så kan du påverka byggandet" i Corren 7/4.
Elias Aguirre (S), kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, säger att hans erfarenhet är att när ”det nya väl är på plats upplevs det oftast som ganska bra”.
Vad har Aguirre annars tänkt sig erfara, att missnöjda personer fortsätter att protestera då bygget är fullbordat?
Jag tror det är ytterligt få personer som ser förtätningen av Linköpings tätort som något ”ganska bra”.
De kan inte ses som annat än en klar försämring av boendemiljön att i ett begränsat bostadsområde (Rydsvägen 2–150 och Ryds allé) riva alla garage, och bland alla tvåvåningshus smälla upp 29 hus med 4 till 8 våningar. Och det är bara första etappen. Får jag mana till lite sans och besinning! Bör vi inte istället sträva efter en stad som känns riktigt bra. Det finns alertnativ till förtätningen, varav att bebygga Djurgården är ett.
Jag tror inte någon boende i Ryd ser det ens som ”ganska bra” att 200 garage kan komma att rivas. Däremot är jag övertygad att alla de 200 familjer som nu har garage kommer bli väldigt missnöjda! Därtill kommer de som står i kö för garage.
Med inställningen att det bara ”är förändringen i sig som är jobbig” kan våra politiker genomdriva förtätningen av Linköpings tätort in absurdum; protesterna tystnar i alla fall så småningom.
Är det den inställningen Aguirre har, att de flesta som protesterar ändå snart kommer att tystna? I så fall är det att ta alltför lättvindigt på andras åsikter och önskemål.
Ulf Sjögreen