Instämmer helt med vad Jan Hagblom säger i sin insändare 24/11 och vill lyfta fram ytterligare några synpunkter i ämnet.
Tyvärr tror jag att känslan för skogens humanitära värden till stor del försvunnit.
När man förr besökte skogsägare för att förbereda åtgärder i deras skogar, började man med att gå runt i området och ägaren fick tillfälle att tala för sin skog, hur han såg framtiden, vad han ville med sin skog, inte minst vad han ville lämna efter sig till nästa generation.
I dag är jag rädd för att det inte finns tid för detta.
Det finns naturligt nog ett intresse hos skogsägaren att få högsta möjliga netto på sina avverkningar. I följd av detta är det enkelt att låta sälja sina produkter till bolag som åtar sig hela avverkningen från rot till fabrik, man vet vad man får för pengar redan innan avverkningen ens har börjat.
Man överlämnar sin skog i händerna på folk som har kortsiktiga intressen, att leverera så billigt som möjligt för sig själva, och i bästa fall för skogsägaren.
När avverkningen är utförd åker entreprenören vidare till nästa objekt och låter ägaren ta hand om följderna i form av sönderkörda vägar, igenfyllda diken och skadad skog.
Det minsta man kan begära är att det införs en återställningsplikt gällande markskador för virkesköparna.
Man borde också låta opartiska forskare undersöka hur stor virkesproduktion som går förlorad på grund av att stickvägarna alltid läggs i den bästa marken.
Ta bort skogsbrukets exklusiva rätt att köra sönder skogsmarken utan påföljd.