Vart är barnomsorgen på väg? Det är sorgligt att läsa om att barn till föräldralediga och arbetslösa ska få utökad tid i förskolan. Det är också sorgligt att läsa att barn till föräldrar som arbetar udda tider har otur, som Anna- Karin Hedlund skrev den 22/12.
Jag anser att man som barn har tur om man slipper gå i förskolan långa dagar och får vara tillsammans med sin förälder. Dagens småbarnsföräldrar som har möjlighet att vara med sina barn borde ta chansen till det. Tiden går så fort, och snart är de stora.
Barnen hinner vara i förskola och skola, och de far inte illa av att inte vara i förskolan mer än nödvändigt. Föräldrar kan aktivera sina barn själva, det måste inte vara i förskolan allt händer. Barn lär sig utanför förskolan också, så har det alltid varit. Släpp mobilen och var tillsammans med era barn.
De stora barngrupper som är idag är inte bra för någon, varken personal eller barn. Politikerna som sitter och bestämmer har ingen verklighetsförankring. Det skulle ingå i deras uppdrag att vara med i förskolan, och på fritidshem, minst två veckor per år. Det skulle troligtvis påverka deras beslut.
Den låga avgift som dagens föräldrar betalar för sin barnomsorg skiljer sig inte nämnvärt vad man än har för plats i barnomsorgen. Det bekostar inte mycket. De barn som idag går 15 (snart 20) timmar per vecka räknas som en halv plats i barngruppen, vilket genererar mindre pengar till förskoleenheterna. Före maxtaxan fick man betala för sin barnomsorg. Vistelsetiden beräknades i timmar. Den tid vi hade var under 30 timmar per vecka, och det kostade 2 990 kronor/månad. Det var ingen som gnällde över det då. Alla tjänster i samhället kostar pengar. Det är underligt att pedagogisk omsorg till de som är vår framtid inte ska få göra det.
Inför stämpelklocka i barnomsorgen och låt timpenningen vara beräknad på inkomst. Det skulle göra barnomsorgens kostnad rättvisa, samt att många barn skulle få kortare dagar i förskolan. Tyvärr vågar inte våra politiker göra något åt saken ...
Jag är förskollärare, och har arbetat som detta i 22 år och förskolan är sorgligt nog på väg utför. Beslutsfattarna måste lyssna på dem som arbetar inom barnomsorg, och våga fatta beslut som inte alltid passar föräldrarna bäst. Duktiga pedagoger söker sig bort från yrket, vilket är mycket synd.
Gunilla Nilson
förskollärare sedan 23 år