Jag läser i Corren att Linköpings kommun har problem med att få socialsekreterare att stanna kvar i sina jobb. Den främsta anledningen tycks vara att utredningar är såväl psykiskt tunga och krävande samtidigt som de ska handleda nyexaminerade socionomer. Hittills har verksamhetsledningen låtit anställda med kort erfarenhet få handleda de nytillkomna vilket måste ses som en nödlösning.
En av grundorsakerna till den uppkomna situationen beror på socionomutbildningens nuvarande upplägg. Flertalet av eleverna har antagits till utbildningen enbart på sina slutbetyg från gymnasieskola. Erfarenhet av socialt arbete saknas. Först när de är mitt uppe i sina studier vid socialhögskolan får de sin praktik. Då inser de att de valt fel utbildning och hoppar därför av utbildningen.
Andra kämpar sig igenom utbildningen med hjälp av att tentamina sker i grupp, vilket inte är lyckat. När de kommer ut till sina jobb kommer de snart underfund med att den sociala metodik man får lära sig vid socialhögskolan inte överensstämmer med verkligheten.
Att då bli satt i utredningsarbete öga mot öga med personer med alkoholproblem, narkotikaproblem eller andra svårigheter och som dessutom kan vara hotfulla kräver att man har ett starkt psyke. Till sist blir arbetet psykiskt tungt och man söker sig till annat jobb.
Det vanligaste förr var att de nyexaminerade tog jobb inom kommunens socialförvaltningar. Numera har det blivit vanligare att de söker jobb som kuratorer inom skolan, kriminalvården och sjukvården där de oftast erhåller högre löner.
Under min studietid vid socialhögskolan i Lund under 60-talet kom många elever från studier vid folkhögskola. Eftersom de inte var studenter fick de avlägga skriftliga tentamen i fem ämnen samt kunna redovisa ett års praktik från jobb inom den sociala sektorn.
Enligt dåvarande rektor Paul Lindblom och hans efterträdare docent Åke Elmér klarade de studierna bättre än de som kom direkt från gymnasieskolan. De var vana vid den studieteknik som förekom vid folkhögskolan samtidigt som de ofta kom från en helt annan social miljö.
På den tiden ställdes högre krav på eleverna. I de för examen ingående ämnena gjordes individuella skriftliga eller individuella muntliga tentamina. En termins praktik med goda vitsord från praktikplatsen ingick i examen.
Ett första steg för att komma till rätta med de uppkomna problemen är att studenterna före antagning till socialhögskolan får genomgå en förslagsvis några månaders praktik vid socialförvaltning, med andra ord ett lämplighetstest.