Angående den hundbitne pojken som Corren skrev om 27/9.
Med all respekt för det som faktiskt har hänt bör man ställa sig några objektiva frågor.
Hundägaren som trots allt hade sin hund kopplad, var det så att han såg pojken komma springande och ändå släppte ut linan eller lät bli att hålla in hunden?
Eller, kom pojken springande bakifrån och överraskade både hund och hundförare?
Om så var fallet, rottweiler är en vakthundsras och möjligen uppfattade hunden situationen som att husse var i fara.
Vi går själva dagligen runt i ett motionsspår med vår hund, en gråhund – också ganska stor och tuff. Ofta kommer joggare springande ifatt oss bakifrån, de hörs inte alls i det mjuka underlaget och plötsligt är de överraskande alldeles inpå oss. Både vi och hunden hoppar högt, hunden blir jätterädd.
En tränad vildsvinshund är också mycket på sin vakt, i andra sammanhang är det livsviktigt för honom.
Alla har ett medansvar, tänk om joggare kunde tjoa till ”hej nu kommer jag” så vi hann gå åt sidan och hålla in hunden.
Kommunikation är ordet!
Nu kanske det inte alls var så i ert fall, men detta är en tanke.