Svar på ”Höghastighetståg värda att satsa på”, 11/3.
Michael Cocozza skriver att en höghastighetsjärnväg är värd att satsa på, om man räknar med den låga ränta staten kan låna till och de skatteintäkter det ger. Men varken skatteintäkter eller statens ränta är avgörande för kalkylen. Staten går ofta med förlust på infrastruktursatsningar, och det gäller definitivt för en höghastighetsjärnväg. Det är i sig inget argument för eller emot, vinsten hamnar hos medborgarna i form av snabbare transporter, bättre miljö och så vidare.
Trafikverkets kalkylränta på 3,5 procent innebär att ett projekt ska ge minst 3,5 procents avkastning för samhällsekonomin, inte statens ekonomi, för att anses lönsamt. Ett rätt modest krav, eftersom varje investering konkurrerar om budgetutrymmet med allt annat staten kan göra, där en del kan tänkas ge högre avkastning eller ge andra former av samhällsnytta.
Man kan förstås argumentera för att budgetutrymmet borde vara lite större när räntan är låg, men det är fortfarande begränsat. För en högriskinvestering bör vi använda en högre ränta i beräkningen, eftersom ett projekt där mycket kan gå fel bara är värt att göra om man i gengäld kan hoppas på en mycket hög avkastning. Det går inte att likställa bygget av en höghastighetsjärnväg med mer vardagliga investeringar, där vi vet ungefär hur utfallet brukar bli. En höghastighetsjärnväg klarar inte det måttliga avkastningskrav Trafikverket brukar ställa, och definitivt inte det högre krav de borde ställa i det här fallet.
Andreas Bergström
vice vd för tankesmedjan Fores