Vårdföretagarnas Sabina Joyau hänvisar i debattartikeln "Bäst betyg för privata" (19/2) till en undersökning som Socialstyrelsen gjort och där 85 procent av landets hemtjänstenheter svarat på 17 kvalitetsparametrar. Undersökningen, anser hon, visar att privata utförare gör ett bättre jobb. Om så önskas går det nog att dra den slutsatsen, och ur marknadsföringssynpunkt är det ju gångbart. En möjlighet som kommunal verksamhet saknar.
Forskare på Stiftelsen Äldrecentrum ger inte mycket för sådana här undersökningar. Svarsfrekvensen är för låg, 60 procent och av de som svarar är bara cirka 30 procent de direkt berörda (i äldreboende 7 procent). Personal, anhörig eller annan person står för resten. Så lär det väl vara även framgent.
Joyau ser bekymmer i att de ekonomiska förutsättningarna för hemtjänsten försämras. Ja, det är klart att då tär det på vinstmarginalerna. Linköpings kommun har möjlighet att hålla kostnaderna i schack genom att ta hem all verksamhet till den egna utföraren Leanlink. Inget kan vara mer effektivt, ur alla synpunkter, än att samordna äldreboende och hemtjänst i kommunal regi. Som det nu är, där olika utförare far härs och tvärs, så blir det alldeles för mycket spilltid, miljön far illa av allt bilåkande och förutsättningarna för att personalen ska kunna arbeta heltid begränsas. Detta system driver kostnader jämfört med en sammanhållen verk samhet, äldreboende/ hemtjänst.
Kostnadseffektivitet, utan privata vinstintressen, där etik och värdighet står i centrum går att uppnå, men det krävs att kommunledningen först utvecklar styr- och ledningsmodell och tillsammans med anställd ledning kan räkna, och vara beredd att också ta obekväma beslut. Förändringen tar tid, men att rätta begångna fel kan få ta lite tid.
Michael Cocozza skriver i sin insändare 22/2 att politiker inte ska driva verksamhet. Vill han då att Linköpings kommun ska privatisera bostadsbolaget Stångåstaden, Tekniska verken med flera för där består ju styrelsen av politiker? Konsekvens? Han antyder att låga lokalkostnader för äldrevården skulle ha samband med privata utförare, men det är ju kommunen som anskaffar, förhandlar och betalar hyrorna. Han skriver vidare att mina idéer ”dessvärre är en utopisk vision utan förankring i verkligheten.”
Den skrivningen tyder på att vi i grunden har samma uppfattning. Det som skiljer oss åt är att Cocozza har möjlighet att, som politiker, förverkliga visionen.
Det är sorgligt om beslut, som rör äldrevården i Linköping, kan fattas i styrelserum någon annanstans i världen, bättre än i Linköpings stadshus. Närodlad politik!
Håkan Askbom