Ungdomarna, som kom under hösten 2015, har som vi alla vet haft en lång väntan på sina besked om uppehållstillstånd. Många har dessutom hunnit fylla 18 år under väntetiden. De har gått i skola, deltagit i olika aktiviteter som fotboll, språkcaféer och annat under mer än två år i Linköping. De har börjat hitta någon form av sammanhang och kanske en gnutta trygghet i vår stad.
Så kom sista kvartalet 2017 då Migrationsverket fick nya krav på sig att beta av kön med asylsökande ungdomar före årsskiftet. Avslagsbesluten drabbade den ena ungdomen efter den andra. Avslagsbeslut som sen överklagas med hjälp av ungdomarnas advokater.
När beslutet kommer har hen 24 timmar på sig att lämna sitt kommunala boende för att flytta till anvisat boende i Migrationsverkets regi, vilket innebär att de måste flytta från Linköpings kommun och lämna alla kontakter de byggt upp här. Tak över huvudet får dem! Men är behandlingen värdig vårt land? Är behandlingen värdig Linköpings kommun?
Det handlar oftast om målmedvetna, fina, starka ungdomar som vill hitta sin plats i vårt svenska samhälle och bidra till utvecklingen. Vi vet idag inte vilka som får stanna. Men vad vi vet är att både forskning och sunt förnuft talar för att all integration börjar med den enskildes trygghet i samhället.
Helt krasst handlar den här förflyttningen om vilka skattepengar som ska användas för att ge dessa ungdomar tak över huvudet, statliga eller kommunala pengar. Hur används våra gemensamma skattepengar?
Har vi råd med detta resursslöseri att ”riva upp unga plantor som börjat rota sig” för att det är olika pengapåsar som betalar?
Min åsikt är att vi har råd att låta dessa ungdomar bo kvar i kommunen under hela asylprocessen.
Kan Vadstena så kan vi!
Männskliga rättigheter enligt kommunens hemsida– ” att vara fria i tanken och att behandlas rättvist och jämlikt – oavsett vem man är. I grunden handlar det om att alla ska ha möjligheten att leva ett drägligt liv.”
Anna Gabrielsson
distriktssköterska med fokus på folkhälsa