Är man hundägare så går man ofta långa promenader i och runt sin stad. Tyvärr konstaterar man att renhållningen och sopningen av våra gator är lika dålig som vanligt. Om det ligger högar av hundskit utmed husväggar, mängder med fimpar, plastpåsar, kartonger, olika sorters pappersavfall överallt, ogräs längs husväggar och på trottoarer, så måste väl någon ansvarig se detta. Eller blundar man bara?
Sannolikt är det samma snåla budget som gör att man knappt sandar då det är glashalt på gator och torg under isiga vintrar – dock inte i år. Folk halkade och bröt ben, handleder och lårbenshalsar – men det var andra konton som tog de kostnaderna, så var finns helhetsseendet och den övergripande kraft, som kan se hela problemet? Kommunens ekonomi är väldigt god – kanske Sveriges bästa i förhållande till folkmängden – så vad är problemet?
Linköpings kommun är väldigt kaxig och sticker ofta ut hakan i olika sammanhang och berättar hur duktig och framgångsrik man är. Man ställer upp i allehanda märkliga tävlingar och klarar sig alltid mycket bra. Det är jättebra att man är på tå och har visioner, och lyckas marknadsföra sig så väl. Toppen! Men att ha skitiga gator är ingen bra reklam. Varenda människa som har ögonen öppna ser ju hur det ser ut.
Åker man till New York, London eller Moskva, så finns det alltid folk som sopar gatorna där varje dag. Inte en gång i veckan (?) med en maskin, som i Linköping – utan varje dag! En gatsopare skall säkert ha 20 000 kronor i månaden om facket får bestämma i Sverige, så det är naturligtvis en utopi att ha gatsopare här.
Men hur löser vi problemet? Det borde ju finnas billig arbetskraft på nära håll, om det är underbemanning som är problemet. Vi skall ju inte skicka en människa till månen direkt – utan bara sopa gatorna, så vi alla kan få njuta av en promenad i en ren och fin stad – i en stad där idéer blir verklighet!