Den 1 februari kunde jag se bilder och läsa i Corren om digital teknik för lek och lärande i en förskola i Mantorp. Hela min kropp reagerade och sa nej, nej, nej, inte kan det vara rätt pedagogik för tvååringar att sitta passivt instängda i en kub och titta på förstorade bilder.
Jag kan läsa i en av bildernas undertext att barn så små som knappt två år tros njuta av uppförstorade bilder från bland annat korallrev. Vilka referenser har barnen till dessa uppförstorade detaljer? Hur sorterar de den informationen? Själv reagerade jag starkt för den motbjudande dunkla miljön med för mig uppförstorade stora maskar så därför skriver jag till ordet fritt.
Låt istället förskolan vara en fristad från allt digitaliserande! Låt barn vara barn och hjälp dem att begränsa skärmtiden istället för att uppmuntra till ett stillasittande. Hemmen har oftast digitala skärmar i olika storlekar som kan ge den stimulans barnen kan efterfråga men då med föräldrars godkännande.
Låt barnen utvecklas genom att LEKA i nuet med varandra eller i den egna fantasivärlden inne och ute. Kring Mantorp finns många verkliga traktorer som kan ses i realtid och vara utgångspunkt för fri lek och egna bildskapelser i form eller i färg.
Ulla-Karin Hellsten
bildpedagog tillika mormor