Correns ledarskribent Christian Dahlgren anser att Linköpings centrum behöver bilen som motor för handeln i city (5/3). Han får stöd för sina argument i ett debattinlägg av en bilist, som känner sig mobbad på grund av inskränkt framkomlighet i Linköpings centrala delar (10/3).
Varför inte vända på frågan i stället. Behöver centrum bilen?
Den bilist som nu känner sig mobbad av den försämrade framkomligheten kan räkna med att drabbas av trafikinfarkt om inte bilismen bromsas.
Med enkla medel går det att minska antalet bilar i city och ändå få sina ärenden urrättade bilburen. Parkeringskaoset och trafikintensiteten i innerstaden går att förändra med bilpooler. Om 5–7 personer säljer sina bilar och åker i en och samma bilpoolsbil ökar parkeringsutrymmet och framkomligheten. En bil parkerad i innerstaden av boende eller på jobbet står stilla och tar plats 90 procent av tiden. En bilpoolsbil utnyttjas betydligt mer och ersätter flera vanliga bilar. Det är dessutom mer ekonomiskt att göra sig av med sin bil och använda bilpoolsbilen vid behov.
En sådan omställning kräver nytänkande i stadsplaneringen. Det behövs centralt placerade bilpoolsparkeringar; och även ett omfördelat gatuutrymme – med mer plats för cykel – och kollektivtrafik. Detta som motvikt till strömmen av bilar till köpladorna i Tornbyområdet.
Tillgänglighet och framkomlighet är en förutsättning för ett levande centrum i Linköping.
Linköping är en segregerad stad vad gäller bostadsområden. Staden behöver mötesplatser såväl i centrala delar som i bostadsområdena. Det är trots allt viktigare med mötesplatser för människor än parkeringsplatser för privatbilar.