För 25 år sedan skedde misshandeln då Stefan fick ett basebollträ mot tinningen. Han överlevde men har sedan dess en hjärnskada och är i dag halvsidesförlamad och kan inte tala. Han är helt beroende av tillsyn och hjälp dygnet runt. Men nu har Försäkringskassan med stöd av lagen LSS som ska ge stöd och hjälp åt funktionshindrade dragit in hans assistanshjälp och de timmar han har beviljats. För att kunna avlöna assistenterna har Stefans familj tagit lån som högst räcker ett år. Men vad händer sedan? Fallet togs upp i Aktuellt 2/3 där ansvarige ministern varken hade lust eller tid att medverka.
I en så rik välfärldstat som Sverige ska ”alla” kunna ges möjlighet att vara delaktiga och kunna få ett värdigt liv. Det var inte längesedan Corren svämmades över av reportage om att den ene efter den andre med svåra, grava handikapp förlorade hela eller delar av sin assistanshjälp. Och det skrämmer. Än så länge har jag genom min träning kunnat fördröja den dag även jag hamnar i samma situation, att jag behöver hjälp på grund av min neurologiska sjukdom. Hur kan då en myndighet bestämma mina privata behov och omsorg och hur mitt liv ska bli?
Stefan är ovetande om sin framtid medan hans familj kämpar. Många funktionshindrade känner liksom jag en oro för framtiden. Vad ska hända? Ska handikappade dö ut eftersom vi enbart får existera, inte leva ett värdigt liv.