Ett besök på British Museum i London är långt ifrån forna tiders museibesök med en fåtalig, lärd publik som hummande flyttade sig från föremål till föremål. Idag träder man in i ett myllrande folkhav. Det är britter och turister, unga och gamla, rika och fattiga, med stor eller liten bildning i bagaget som alla förenas i ett intresse för kultur. Lika viktig som kulturen är mötena människor emellan; möten som fortsätter på någon av serveringarna. Museet har blivit ett forum för samtal. Där folk pratar med varandra utvecklas samhället. Och orsaken till folkhavet? Englands statliga museer har fri entré sedan flera år.
2016 infördes fri entré på våra statliga museer och den positiva effekten lät inte vänta på sig. Historiska museet ökade publiken med 87 procent, Flygvapenmuseum med 76 procent, de fyra museerna för världskultur med 45 procent och Moderna museet med 26 procent. De statliga museerna har förstärkt sin roll som folkbildare och mötesplats. Barn och äldre, barnvagnar och rullatorer samsas. Du är aldrig ensam och det är lätt att finna en samtalspartner. Det första samtalsämnet är givet: Något som visas på museet.
Men nu till det avvikande: Vid besök på Östergötlands museum ska man betala 70 kronor. Publikökningen har inte heller varit så lavinartad som på de statliga museerna, utan stannar på 10 procent (gott så!). För besökare synes det underligt, att besöket på Östergötlands museum är avgiftsbelagt, medan det på Flygvapenmuseet är gratis.
Men nu finns det inget som är gratis, och vi medborgare vet, att skattepengar finansierar det mesta av – eller helt – våra besök. På Flygvapenmuseet tas allt in på den statliga skatten; på Östergötlands museum på en kombination av statlig skatt, landstingsskatt och kommunal skatt.
Låt oss under 2018 få se fri entré och generösare öppethållande på Östergötlands museum och en därmed stort ökande publikström. De kulturpolitiska målen med mångfald, integration samt satsningar på barn och eftersatta grupper skulle ha större förutsättningar att förverkligas. Skattesubventionen på varje besök sjunker. Prislappen skulle troligen bli cirka 2 miljoner, mycket pengar för de flesta av oss, men för huvudmännen Linköpings kommun och Region Östergötland med en gemensam årlig omsättning på 24 miljarder skulle tillskottet representera 0,008 procent. Skulle åtta tusendels procent vara för stor budgetökning, så låt i alla fall 2018 bli ett försöksår med efterföljande utvärdering. Vi behöver fria mötesplatser, där alla oberoende av ålder, etnicitet eller ekonomisk ställning kan träffas utan att dricka öl, utan att behöva gå när kaffet är uppdrucket och utan att behöva sorteras in i en politisk, religiös eller annan fålla.