I Corren den 24/3 var införd en artikel om vad som ska hända med Gamla Linköping. Det är bra, för det finns mycket att önska. Det finns fyra alternativ som utredarna i den utredning som nu pågår kan tänka.
Att låta området bli en vanlig stadsdel som exempel Knäppingsborg i Norrköping anser jag inte välbetänkt som före detta Norrköpingsbo. Det är en stadsdel som inte har något särskilt att visa upp. Vill man som ett alternativ göra Gamla Linköping till ett internationellt besöksmål likt Astrid Lindgrens värld eller Kolmården är risken stor för att kommersiella krafter tar överhand och det hela blir ett stort jippo.
De två andra alternativen att fortsätta som i dag men att förbättra det som är eftersatt och att satsa på fler arrangemang löpande året om låter mest tilltalande.
Det är välbetänkt att om man nu bestämt sig för att flytta Ryttartorpet till Gamla Linköping även om jag sett att det rustades upp och fick vara kvar vid ankdammen som bör rensas upp. Torpet hör framför allt hemma på en plats som för många är trevlig att besöka.
En förbättring av Gamla Linköping borde vara att göra det mera tillgängligt för äldre och funktionshindrade. I en insändare i Corren den 29/3 2014 tog jag upp de problem som möter dem vid ett besök i kulturreservatet. Tyvärr måste sägas att hittills har inte gjorts något nämnvärt för att förbättra tillgängligheten. Ett stort problem är att området är belagt med kullerstenar eller singel. En rullstolsburen person klarar sig inte utan assistans. Personligen sitter jag i en permobil. Även med en sådan tar man sig inte fram på många håll. Önskar man förtäring av något slag är det något som får stanna vid önskemål. Infarten från gatan in till trädgården vid Dahlbergs café försedd med ett stort gupp och innergården är helt täckt med singel.
Jag är medveten om att det inte är möjligt att anlägga ramper till alla byggnader men vid värdshuset skulle det inte vara något problem med att anlägga en ramp och samtidigt sätta upp en dörröppnare.
Bertil Jacobsson