I Corren 4/4 kunde man läsa att vårt bostadsbolag, Stångåstaden, tänker sälja 1000 lägenheter. Man säger sig ämna förklara affären för sina hyresgäster.
Det är väl bra, men det angår ju faktiskt oss alla som bor i kommunen. Det är ju vårt gemensamma bolag.
De här lägenheterna ger väl ändå en rejäl intäkt i resultaträkningen som torde räcka till att betala ränta på ett ansenligt lånebelopp för nybyggnation. Allra helst med dagens ränteläge. Balansräkningen får sig väl en ”kick” vid försäljning, men är det viktigaste.
En ny ägare, som troligen inte köper för nöjes skull, vill ha avkastning på ett marknadspris. Var ska de pengarna tas, om inte från högre hyror och/eller bristande underhåll. Det är väl inte möjligt att Stångåstaden är så dålig förvaltare att det finns en så stor effektiviseringspotential. Nej, Hyresgästerna får betala, på ett eller annat vis, och vår stad utsätts för risken att få dåligt underhållna bostadsområden, även om man försöker avtala bort risken. Trist för oss alla, och risk för att bostadssegregationen späds på ytterligare.
Om bakgrunden till försäljningen är att det behövs tillskott till kommunkassan, så får vi väl alla stå för det, och inte bara Stångåstadens hyresgäster.
Om det nu trots allt ska bli affär, varför då inte låta välskötta företag, med lokal förankring köpa, om de vill. Det känns väl ändå lite tryggare.
Att Hyresgästföreningen verkar såld på säljidén är märkligt.
Minnet är kort. Socialdemokraterna hade nog inte gillat affären om de varit i opposition, och nuvarande opposition har glömt att de själva antog översiktsplanen för golfbanan. ”Vem i hela världen kan man lita på?” Det är inte bara Mikael Wiehe som undrar.
Håkan Askbom