Landsbygdsutredningen, som lämnade sitt slutbetänkande i januari 2017, föreslog att 10 000 statliga jobb skulle utlokaliseras till landsbygden. Det blev i första vändan ett antal hundra. Man får vara glad för det lilla! Sen är det väl kanske inte städer utspridda i landet som vi betraktar som landsbygd i första hand men det är ju ändå en bit på väg.
Det går otroligt fort med urbaniseringen. Vi glömmer var vi kommer ifrån. På två, tre generationer har småbrukarsamhället fött fram veganism, där det är tortyr att mjölka en ko. Arkitekten för Vallastaden berättade i tv att innan Vallastaden byggdes ”fanns där bara en åker. Det fanns ingenting!”. Det går fort för människor i staden att tappa relationen med åkern, som har fött så många människor i oräkneliga generationer. Om jag inte missminner mig så är Linköping den stad i Sverige som har byggt mest på åkermark på sistone.
Jag har ett förslag att länsstyrelsen och Region Östergötland tar stafettpinnen att följa regeringens intentioner att hela Sverige ska leva och börjar flyttar ut avdelningar till Ydre, Kinda, Finspång och så vidare.
Jag skulle gärna se att trafik- och samhällsplaneringsavdelningen på Region Östergötland flyttade till Kinda för att där möta befolkningen, möta kommunpolitiker, få en bättre inblick i glesbygdskommuners villkor och inte minst rasera den administrativa gränsen till Kalmar län.
Jag tänker att närheten till Kalmar län kanske skulle öka förståelsen av att smålänningar också är människor med drömmar och ganska lika oss. Kanske skulle det ansvariga regionalrådet då orka lyfta ändan ur kontorsstolen och fatta pennan och skriva något fruktbart tillsammans med Kalmar läns ansvarige inte minst om Stångådals- och Tjustbanornas betydelse för vår gemensamma bygds samhällsutveckling till regering och trafikverk.