Svar till Jonas Andersson (V) och Emil Broberg (V), 19/6.
Vänsterpartiföreträdare i Landstinget i Östergötland ondgör sig över vår svenska modell för fackliga förhandlingar. De anser att vi som politiker ska överpröva de ingångna avtal som finns på arbetsmarknaden mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarna. Modellen att politiken överprövar och styr våra fackföreningar har väl inte varit aktuell sen sovjetväldets fall. Men nu ska den göra entré i Sverige via Vänsterpartiet. I och för sig kanske inte helt oväntat med tanke på historien.
Det hör till saken att i det fall som Emil Broberg och Jonas Andersson refererar till gäller Veolias skötsel av Stångådalstrafiken där inte landstinget i Östergötland ens är beställare. Landstinget i Östergötland har genom ett långsiktigt avtal låtit Länstrafiken i Kalmar hantera trafikfrågan på Stångådalsbanan. Länstrafiken i Kalmar har genom upphandling låtit Veolia, ett företag med klara fackliga avtal, sköta trafiken.
När vi nu har fått en uppgörelse mellan aktuella parter i tågkonflikten inställer sig givetvis frågan för mig vad i denna uppgörelse som vore aktuellt för omprövning om Vänsterpartiet får styra landstinget i Östergötland?
För min del anser jag att den svenska modellen med fria förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter är en omistlig del av vårt samhälle. Då kan inte politiken gå in från sidan och överpröva. Till syvende och sist blir de fackliga organisationerna förlorare. För det blir ju inte alltid som politiken kan utlova nya fringisar. Hur kommer det att se ut om de som nu utlovar ”guld och gröna skogar” kommer till makten och blir tvungna att också ta ansvar för samhällsekonomin?