Politiker har ett naturligt behov av att dölja sina misstag och att förstora sina framgångar.
På riksplanet har vi ändå möjlighet att rösta, eftersom debatten mellan partierna finns och rikspress och radio/tv gräver fram mygel när kontrollerna brister.
I kommuner och landsting däremot är locket på. Lokalmedia är ofta positivhalare åt politikerna, som inte tvekar att kastar ut sina egna för att förhindra insyn. Därmed är rösträtten satt ur spel och politikerna har blivit bromsklossar mot utveckling av våra gemensamma verksamheter.
Den föråldrade kommunallagen har blivit ett hot mot demokratin, genom att den ger politikerna makt utan krav på ansvar. Det är sedan länge dags att flytta dessa politiker till historien. Vi behöver i stället professionella verkställande organ i kommuner och landsting under ett politiskt, beslutande riksorgan.
Insikten om behovet av förändringar sprider sig och allt fler uttrycker farhågor om vart vi är på väg. Fortfarande får vi dock höra sagan om, att budgetar kan visa hur problemen ska lösas och finansieras. Men det blir inte mer pengar av att de flyttas runt och inte heller av att skapa större kommuner och regioner. Det blir bara svårare att se till, att pengarna gör mesta möjliga nytta.
Att komma tillrätta med problemen kräver ett mångårigt, svårt arbete. Det kommer att gnissla och göras misstag under arbetet, men det måste någon gång komma igång. Så länge inget görs för en förändring, kommer kostnaderna att stiga och systemet småningom att kraschlanda.
Förändringsarbetet måste baseras på faktaunderlag. Det kräver ingående, oberoende, professionella revisioner och rapporter direkt från golvet i verksamheterna. Så kan vi skapa underlag för forskning och rationaliseringar. Det ger ett bättre Sverige till lägre kostnad.