Det pratas mycket om ekonomi i samband med ensamkommande ungdomar, ofta i meningen att det kostar samhället en massa. Jag menar att det är tvärtom – här har Sverige en tillväxtchans.
Killen som bor hos oss kom till Sverige som 16-åring i oktober 2015. Efter 1,5 års väntan (!) fick han våren 2017 äntligen lägga fram sina asylskäl. Under tiden hade han hunnit börja skolan, lära sig svenska och bygga upp ett nätverk i Östergötland. Sedan 10 månader bor han hos oss, som ideellt familjehem, vilket kostar samhället 0 kr. Han har sökt tillstånd att jobba under sin asylprocess, och har nu jobb och betalar skatt samtidigt som han går i skolan.
Eftersom han kom till Sverige som 16-åring har Sverige sparat in alla kostnader för honom vad gäller barnomsorg, vabb-dagar, och 9-årig grundskola. Han har jobbat som papperslös barnarbetare i Iran sedan han var 6 år och har alltså med sig många års arbetslivserfarenhet till Sverige. I helgen träffade jag en vd för en verkstadsindustri, och en vd för en anläggningsfirma. Båda har stor brist på arbetskraft, båda utbildar gärna personerna på plats, bara de är läraktiga och intresserade av att jobba.
Om staten Sverige på riktigt är intresserad av att spara pengar och skapa tillväxt skulle vi låta de ungdomar som kom 2015 och sedan dess väntat i våra segdragna myndighetsprocesser och nu hunnit fylla 18 år, genast börja jobba hos dessa företag som skriker efter arbetskraft. Och under tiden de jobbar och betalar skatt kan de gå kurser i svenska och samhällskunskap. Då skulle vi både få nya skattebetalare, tillväxt i företagen och spara in alla kostnader för nuvarande surrealistiska domstolsprocesser, Migrationsverkets Kafkaartade handläggning och utvisning av redan integrerade ungdomar. Varför inte börja redan i morgon?