I Corren den 2 oktober nämns Riksbyggens rivningsplaner för S:t Larsgården. Vad som kanske inte är så väl känt för alla är konstnären Leoo Verdes stora temperamålning i byggnadens stora sal. Under senare år har den helt dolts av en vitmålad plankvägg, som en tidigare hyresgäst, en frikyrkoförsamling, spikat upp - enligt uppgift utan att skada tavlan – för att projicera bilder på.
En beskrivning av och en recension av målningen finns från den 12/9 1951 i ÖC. Där står att den täcker en 14 meter lång vägg och har en yta av närmare 90 kvadratmeter. Verdes motto för tavlan är "Mellan två kuster". I artikeln beskriver han sitt eget verk. Motivet har en litterär bakgrund i ett citat av T S Eliot. Artikelförfattaren skriver: "Leoo Verde har med heder skilt sig från denna sin hittills största uppgift på väggmåleriets område där han redan visat ett så stort intresse och så stora förutsättningar. . . Verde (har) här åstadkommit ett verkligen betydande konstverk."
Det var länge sedan jag såg detta konstverk i verkligheten men minnet finns kvar av de strålande färgerna, de olika, nästan levande formerna och symbolerna.
Min fråga till Riksbyggen är vad som kommer att hända med denna , för vår stad omistliga målning om huset rivs.
Arend Wallenquist
Riksbyggen svarar:
Riksbyggen värnar alltid byggnader och detaljer från förr när vi bygger nytt, om eller till. Det gäller också konstverk. Det görs alltid en avvägning och när så krävs eller önskas får berörda instanser på kommunen eller länsstyrelsen säga sitt. När det gäller just det här specifika konstverket, så kommer vi att se efter i vilket skick verket är i. Som skribenten påpekar har det stått många år bakom ett plank, men vi hoppas att det faktiskt är i så bra skick att vi om möjligt kan ta ner det och hitta någon lämplig plats för det.
Johan Neander
marknadsområdeschef bostad, Östergötland/Nyköping