Svar på "Cykelvägar viktiga för landsbygden", 14/11.
Jag är uppvuxen i en liten ort men jag har dessutom bott 40 år ute på ren landsbygd. Under 55 års tid har jag kört tusentals mil på landsvägar runt om i landet. Jag har således sett hur cyklismen har minskat kraftigt ute på landsbygden, trots alla cykelvägar. Detta gäller alldeles särskilt av barn efter det tragiska mordet på en 8-årig cyklist år 2008.
Alla som bor på landsbygden, i glesbygd, i småorter, i skogslänen, samt hela Norrlands inland behöver naturligtvis olika former av offentliga stödåtgärder för att kunna bo kvar. Men lågt frekventerade cykelvägar ger alltför dålig återbäring av allt som vi landsbygdsbor betalar i skatt. Bilen är absolut nödvändig för alla oss på landsbygden. Därför är jag negativ till att byalag kämpar för cykelvägar till sin egen lilla by. Det sänder helt fel signaler om vad som behövs för att få hela Sverige att leva. Vi är ett glest befolkat land med fyra tydliga årstider. Det är inte som Holland eller Danmark. Ta istället efter Norges landsbygdspolitik.
Jag anser att hårt trafikerade riksvägar bör jämställas med motorvägar där det inte är tillåtet med cykel, gående, traktorer och liknande. Men det är helt annorlunda på vägar med måttlig trafik. Bredda dessa vägar med tydliga kantlinjer och skåror i asfalten som ger tillräckligt utrymme även för oskyddade trafikanter. Detta blir väsentligt billigare att bygga, underhålla och snöröja. Även om olycksfallsrisken ökar för de få oskyddade trafikanterna på landsbygden så kan många fler farliga vägar åtgärdas. Detta leder sannolikt till totalt mindre antal skadade och döda trafikanter, oavsett om de färdas i bil, på cykel eller går.