A + A + A + E = D, säger inte det en hel del? Det svenska betygssystemet gör att en elev kan falla på att ha en dålig dag. En dålig dag. Under ett läsår går vi i skolan cirka 180 dagar. En dålig dag och 179 bra kan alltså sänka elevens betyg och begränsa dennes framtidsplaner.
Frågan Skolverket bör ställa sig: ska man bedöma eleven utifrån de 179 bra dagarna eller den enda dåliga? För mig är svaret enkelt och det borde det vara för dem också. Betygssystemet är idag orättvist.
Är inte gymnasiet i sig en stor förändring för en tidigare högstadieelev? Man ska välja inriktning och för första gången se längre fram än tre år. Vad vill jag bli? Vad vill jag göra? Med allt nytt runt omkring är det svårt att prestera 100 procent under den första terminen, men det är något Skolverket förväntar sig att vi ska.
Att mattebetyget i ettan ska ge en bild över vår förmåga när vi springer ut med vita mössor är för mig obegripligt. Det ingen nyhet att dagens skolelever upplever stress och press. När en elev fått betyget A på fyra examinationer och sätter sig med den sista, ska hen inte kunna känna sig stolt och lugn i de tidigare prestationerna? I dag är det tvärtom. En A-elev sätter sig med det sista provet med större press än någonsin.
Hälsosamt? Nej. Orättvist? Ja. Slopa betygssystemet nu. Utgå från att eleverna ska lära sig under gymnasietiden och springa ut med ett leende på läpparna och en stolthet över vart de tagit sig. Inte var de var tre år tidigare. Ge alla en chans att ha 179 bra dagar och en dålig. Betygssystemet är i dag orättvist och måste förändras.
Elsa Lundberg