Fungerande äldreomsorg inom kommunerna är en stor uppgift att lösa för alla beslutsfattare, men de vill nog snarare skyffla över problemen till personal och anhöriga. Vilken äldre människa har förmåga att själv välja äldreomsorg när det är dags? Vilka anhöriga har förmåga att sätta sig in i hur äldreomsorgen fungerar (eller snarare inte fungerar) i just den kommun det berör. Egentligen tror jag inte det är någon större skillnad på privat eller kommunal äldreomsorg. Båda har så lite personal som möjligt för att kosta så lite som möjligt.
Jag tror att det hade varit mycket större möjlighet att få en bättre äldreomsorg ifall det endast fanns kommunal hemtjänst och särskilt boende. Just för att det finns större möjlighet att se över kvalitén, och rimlig personaltäthet. Gamla själva är förmodligen nöjda med det mesta, och klarar inte av att ifrågasätta något.
Att vara obekväm som anhörig är heller inte lätt. Personalen gör oftast så gott de kan, men det är ofta ledningen som inte fungerar med ständiga byten, och dålig arbetsmiljö. Det blir ingen kontinuitet, och den som planerar dagens uppgifter för till exempel hemtjänst har i praktiken en omöjlig uppgift. Hemtjänstpersonal och personal inom särskilt boende får inte tillräckligt med tid för att göra ett bra arbete. Arbetsledningens uppgift är att hålla budgeten nere och se till att personalen springer fortare. Just tiden är viktigt redskap, men äldre kan man inte skynda på!
Jag skriver av egen erfarenhet som anhörig gällande äldreomsorgen i Linköping, och tyvärr tror jag att rimlighet vad det gäller personaltäthet är otillfredsställande inom många kommuner. Dessutom finns det förmodligen för få platser inom äldreomsorgen, så de flesta äldre ska vara hemma oavsett om det är lämpligt eller inte.
Lagen om att ha rätt att bo hemma är väldigt starkt skriven. I praktiken kan det innebära att man inte får tillräckligt med hjälp för man klarar inte av att vara arbetsledare som gamling eller som anhörig boende långt bort. Då måste man bli akut sjuk eller att någon olycka händer innan man får behövlig hjälp gällande särskilt boende eller sjukvård.
När 40-talister får behov av äldreomsorg kan man verkligen undra hur det ska gå. De kommer inte att tiga still!
Christina Börjesson
anhörig 50-talist