I gamla ordspråk finns mycket sanning. ”Tro kan försätta berg” är ett gammalt uttryck som nu börjar få vetenskaplig tyngd. Nu har den så kallade ”placeboeffekten” fått renässans främst inom smärtforskning, där fokus ligger på vår tro och förväntan inför vad som skall ske. Enligt denna ”förväntansteori” kan både subjektiva och objektiva fysiologiska reaktioner påverkas av bemötande och vår förväntan. Det är något som vården mer borde beakta än vad som görs i dag.
När det gäller vår religiösa tro råder två klara uppfattningar, antingen är Gud alltings orsak eller att universum styrs enbart av slumpen. Många av oss pendlar mellan dessa uppfattningar allt efter livets framfart. Biokemisten och Nobelpristagaren Jacques Monod ser kosmos som ett grymt fängelse för tänkande människor. ”Ett universum som är dövt för hennes musik, likgiltig för hennes förhoppningar liksom för hennes lidande och brott”. Motsatt uppfattning har Freeman Dyson, professor i teoretisk fysik, han säjer så här ”När vi tittar på universum och identifierar de många tillfälligheter som samverkar till vår favör tycks det nästan som universum på något vis visste att vi skulle komma.” Einstein, världens mest kända forskare, frågade inte om Gud har skapat universum utan hur.
Ett vackert brev kom från en för detta patient, en kvinna som strax därefter dog i den fruktade sjukdomen ALS, där stod: ”Mina underliga tankar, föreställde mig att det var vår olycka att himlen inte speglar det som händer på jorden. Att den inte ger något tecken. Att vi därigenom förblir ensamma. Det som händer mig, händer inte dig.” Kanske ett citat eller om hon skrev de tänkvärda orden själv, det vet jag inte, men deras beröringsförmåga var och är stor.
Evolutionens främsta syfte är att sprida gener i hård konkurrens. Om de sprids bättre om vi människor under livet mer praktiserade Kants gyllene regel, som återfinns i många religioner, som uppmanar oss att ”Behandla människor som du vill att de skall behandla dig”, så borde ju det mer moraliska levernet segra?
Är tron på Gud bara en biokemisk process i hjärnan som skall skydda oss från livets mörka sidor och ge oss kraft att fortsätta? Eller finns Gud?