Till Gunilla Nilsson (Ordet fritt 28/12) med flera. Att detta med barn i förskola är en het potatis var ingen nyhet; vissa, både förskolepersonal och föräldrar, verkar se de fördelar och den glädje som en bra förskola ger barnen, och andra (i båda kategorier) verkar tycka att förskola är ett nödvändigt ont.
Jag håller absolut med om att föräldrarna är viktigast, och är själv glad och tacksam att vi haft möjlighet att låta våra barn gå cirka halvtid (runt 20 timmar per vecka) i förskolan och på så sätt fått båda delarna (cirka 70 timmar vakentid med föräldrar och 20 timmar förskola per vecka).
Någon tar på webben också upp att det är synd om barn som går heltid och knappt får semester. Den diskussionen kan jag inte se har något som helst att göra med det inlägg jag skrev – mitt inlägg handlade ju om barn som får väldigt få timmar och inget annat. Det jag vänder mig emot är att man inte ger samma minimitid till alla barn som går i förskolan (oavsett om det är 15 eller 20 timmar).
Barn som på grund av föräldrars udda arbetstider får gå väldigt få timmar per vecka (eventuellt bara på eftermiddagen) måste å ena sidan gå i förskola på grund av tillsynsbehov men får knappt ta del av dess fördelar och allt det roliga som händer. De kanske mest bara får höra vad kompisarna har gjort under dagen och sedan se dem gå hem. Tycker ni som reagerat negativt på det jag skrev verkligen att det känns schysst mot barnen? Det tycker inte jag! Och heller inte rättvist, när deras kompisar som har till exempel föräldralediga föräldrar får gå 3–4 dagar per vecka på bästa tid på dagen och får ta del av förskolans fördelar.
Varför skulle den ena kategorien barn ha mindre behov av att få vara del av barngruppen och få vara med på aktiviteter? Det är för mig obegripligt och fel!
Anna-Karin Hedlund