Nu har det hänt igen! Flagranta brott mot ingångna avtal har uppdagats vid äldreboende i Linköping. Nu gäller det Åleryd som drivs av Attendo. Fallet har belysts i Corren men också i både riks- och lokal-tv.
Bristerna har konstaterats av personal från kommunens kontor för kvalitet och utvärdering.
Det är ju bra att vi får lite nytta av de miljoner som detta kostar, men det är tydligen larm från personalen som gett resultat.
Vem blir förvånad? Vem som än driver en verksamhet kan råka ut för att enskilda medarbetares misstag kan få bedrövliga konsekvenser. Men i detta fall, och det finns säkert fler, är det frågan om beräkning. Jag kan inte tro annat. Privata vårdföretag och kommunens egen utförare lägger sina bud på de vårdbehövande utifrån samma krav. Alla lovar att uppfylla kraven. Någon lägger lägsta budet och vinner. Cirka 80 procent av äldrevården har vunnits av privata aktörer.
Men de ska ju tjäna in pengar till sina ägare. Det blir svårt om man inte i sin beräkning tagit med att delar av det utlovade kan begränsas eller helt utgå. Krassa ekonomiska beräkningar. Går det så går det! Får vi för dåligt rykte så byter vi namn på företaget.
I Corren säger äldrenämndens ordförande Liselotte Fager, KD, att det kan bli fråga om böter på 170 000 kronor. Vice ordförande Ali Hajar, S, säger i tv att han vill höja beloppet lite. Miljöpartiets Nils Hillerbrandt är mer rakt på sak: Snabb rättelse eller uppdraget avslutas.
Jag frågar mig verkligen, i vilken annan affärsuppgörelse kan man, med beräkning, göra sådana avtalsbrott utan att affärsrelationen upphör.
Det är illa. Men det värsta är att det är de boende, de svagaste i vår gemenskap, som drabbas. De som är ”objekten” i affärsverksamheten. Det är oetiskt och okristligt, och det behöver inte vara så. Om kommunens egen utförare sköter det hela så kan vi få bättre vård för samma pengar.
Det måste kunna diskuteras.