I dag var jag inne i Linköping för att handla. När jag steg av bussen satt det en man med en liten lapp där det stod att han var hungrig. Vid min korta promenad i centrum kunde jag räkna till tio tiggare med olika behov.
I Oslo diskuterar stadens styrande om de borde förbjuda tiggeri på gatorna. I Linköping är det tyst. Vad gör staden för dessa fattiga människor? Någon påstod att Linköping inte har något ansvar eftersom personerna inte är mantalskrivna i kommunen. Det låter ju enkelt att säga så och vips så är man fri från problemet och behöver inte ta ansvar.
Frågan kvarstår dock om vi kan acceptera att människor går hungriga i vår stad. Kan inte kommunen dela ut lunchkuponger till hungriga tiggare? Litar kommunen på att välvilliga människor ger? Vad gör våra kyrkor i staden? Finns det soppkök för dem eller är vi som leviten och prästen som går förbi i liknelsen om den barmhärtige samariten?