Tack för insändaren om Vallaskogen. Jag är som partivän till Muharrem Demirok och min företrädare Johan Lundgren knappast objektiv i detta, men måste ändå uttrycka att jag upplever att de haft och har ett mycket starkt engagemang och vilja i denna fråga. Att så lite trots detta sker med Vallaskogen tror jag främst beror på att det finns olika och starka viljor kring hur Vallaskogen ska se ut i framtiden. Vilka viljor, eller målbilder, om Vallaskogens framtid, är det då som står mot varandra? Jag kan skönja åtminstone tre olika målbilder:
1. ”Urskogen”, en skog som får utvecklas med minimal mänsklig påverkan, och där i stort sett bara nedfallna träd över vägar och stigar tas bort.
2. ”Stadens lunga”, en skog som är vänlig att vandra i och som därmed också är skött och ”städad” från nedfallna träd och buskage.
3. ”Det hävdade bondelandskapet”, med betande djur och ett antal grova träd. Denna målbild är den jag personligen ligger närmast, i det att den dels mest efterliknar områdets karaktär från istidens slut fram till början av 1900-talet, dels därför att den innebär en folkbildningsinsats om det gamla bondesamhällets sätt att använda det östgötska landskapet, i direkt anslutning till Gamla Linköping.
Min ambition som nyvald ordförande i kultur- och fritidsnämnden är dock att låta alla viljor och argument kring Vallaskogen komma till tals i en dialog. Möjligen kan min bakgrund som skogsbrukare, där jag aktivt varit med i debatten kring naturvård och skogens sociala värden, vara till någon hjälp här. Ur denna dialog ser jag framför mig att vi hittar någon slags lösning med brett stöd, där element från alla tre målbilderna ovan finns med, i högre eller mindre utsträckning.
För att möta de mer akuta åtgärderna som du ”Vallaboende” efterlyser, skulle jag gärna följa med dig ut i Vallaskogen. Om du önskar det ber jag dig därför att kontakta mig. Till sist vill jag också bjuda in dig, ”Jonsbovän”, att kontakta mig för att se vad vi kan göra åt dina önskemål.