Muharrem Demirok skriver att ett byte mellan tåg och buss högst får ta 3 minuter (Ordet fritt 5/3). Det låter vettigt. Om järnvägsstationen förläggs 40 meter under markytan ska alltså samtliga passagerare som stiger av ett regionaltåg och ska byta till buss kunna göra detta på denna tid.
Men det är inte bara passagerarna som ska ta sig därifrån, även tågen ska åka vidare. De får starta och accelerera i ett betydande motlut.
Redan i dag är det ju ett motlut för södergående tåg från stationen. De gamla danska dieselloken till exempel kämpar med att få sina timmerlaster uppför backen. En kraftig avgasrök och ansträngd ljudnivå visar detta.
Loken ska starta 40 meter under jord för att vid någon punkt söderöver komma in på den gamla banan. Stationen kommer att ligga i havsnivå.
Lutningarna på järnväg i södra Sverige är som maximum 10 promille. Denna punkt kommer att vara belägen någonstans söder om Malmslätt där banan ligger ungefär 70 meter över havsnivå.
Dit får loken kämpa i en stadigt stigande backe. I motsatta riktningen måste tågen bromsas. I vårt miljömedvetna samhälle måste väl detta vara ett slöseri med energi som bör undvikas.
Hur har de förtroendevalda beslutsfattarna räknat på detta?