Hur motiverar man ett barn till lustfyllt lärande om barnet redan i årkurs fyra blir underkänt? Att få ett icke godkänt betyg är ju detsamma som att inte duga. Därför faller det på sin egen orimlighet att tala om för ett barn att det har misslyckats och samtidigt uppmana det till att anstränga sig ännu mer för att lyckas.
Barn som är långsamma eller har koncentrationssvårigheter får svårare att lyckas betygsmässigt, jämfört med barn som har lätt för sig i skolan.
Lärandet måste utgå från varje elev säger några av världens främsta pedagoger genom tiderna. Betygsättningen borde därför utgå från varje elevs förutsättningar. Men betygen är likriktade som ett slags rättvisemall, vilket strider mot barns skilda förutsättningar.
Roger Säljö, expert på barn med inlärningssvårigheter, säger att kommunikation är den viktigaste komponenten i en inlärningssituation. Han anser att lärarnas främsta uppgift är att uppmuntra och stimulera eleverna, så att självförtroendet växer.
Bättre självkänsla borde vara det viktigaste målet med undervisningen i årskurs fyra. Skolminister Björklunds mål är att sätta en betygsstämpel i pannan på barnen. Finns det överhuvudtaget något barn som gynnas av att få en stämpel på att det inte duger?