Den frågan kan man verkligen ställa sig, liksom om allt annat som makthavarna gör för att förfula vår stad.
Det har pågått länge, men nu är måttet rågat. Inte nog med att de har förstört platsen framför Konsert- och kongresshuset med den intetsägande och trista muren. Trädgårdsföreningen är inte mycket bättre med sitt Hollywoodliknande lusthus. Dessutom har vi all sten som man fyller gator och torg med och vi ska inte glömma de överdrivna ljusanordningarna vid höst och jul.
Nu har man toppat detta med en staty i Hackeforsrondellen som är allt annat än vacker, och dessutom inte alls passar in i miljön, och strider mot alla estetiska principer.
Och, hör och häpna, den har kostat kommunen 500 000 kronor. Ska man skratta eller gråta?
En seriös och folklig debatt om hur Linköping ska se ut i framtiden är nödvändig. Jodå, konst är kvalitet, men kvalitetsbegreppet är inte något som några självutnämnda förståsigpåare har monopol på, och ännu mindre okunniga och trendiga politiker.
Största möjliga lycka för största möjliga antal människor, sa någon filosof. Det vill jag tro även ska gälla konsten, och vara dess mål och strävan. Det ska inte vara en sandlåda för några få att leka i. Så upp till kamp, kära Linköpingsbor. Till sist: Det är tur att det finns fler infarter till Linköping.