Behandla mig inte med silkesvantar. Tassa inte på tå runt mig. Det hjälper inte att du tycker synd om mig. Behandla mig som vem som helst.
Den 23/4 sände SVT 2 programmet ”När livet vänder”. Alltid är det ett program som väcker känslor och som berör, men som alltid gör en stark. Den kvällen berättade en 40-årig kille om olyckan han varit med om. Motorcykelolyckan som kunde kostat honom livet men som ändå blev något positivt.
Rik av erfarenheter berättade han om familjens stora stöd och vänners engagemang för att han återigen skulle kunde köra motorcykel. I dag kan han det. Han berättade om ett rikt liv där han inte längre sitter fast i att hela tiden jaga efter något. Men olyckan förändrade också allt, givetvis på ett negativt sätt men också på ett positivt. Det finns positiva grejer med en olycka och ett liv i rullstol.
Visst märker även jag folks olika reaktioner när man är ute i samhället. Jag sitter också i rullstol men av en annan anledning. Jag vill bli respekterad, accepterad för mina åsikter, mina värderingar, inte utifrån det yttre, rullstolen, utan för den människa jag faktiskt är. Men i dag blir du behandlad utifrån det yttre, är du annorlunda betraktas du som lite dum.
Man måste ständigt bevisa sin duglighet, överbevisa trots all godhet som ändå finns.