Med anledning av Urban Bäckström och Sofie Elmströms debattartikel i Corren 21/11. De företräder Svenskt Näringsliv (SN). De förfasar sig över Socialdemokraternas vilja att att kontrollera ”välfärdsföretagens” ekonomi och verksamhet.
Men det vill ju de andra partierna också. Alla talar om kontroll och uppföljning. Frågan är om någon verkligen tror att det är möjligt, att den vägen, begränsa vinster eller komma åt brister i vården.
I sin artikel framför SN återigen sitt budskap att privata aktörer utvecklat och förbättrat vården. Men inte ens SN:s egen utredning kunde konstatera detta. Snopet! Besvärligt för utredarna. SN hyllar tydligen tesen att om en lögn upprepas ofta så blir den till sist sanning.
De här ”välfärdsföretagen” åker i ”gräddfilen”. Inga risker, och de får till och med skattemedel för att utbilda personalen. Ni, andra företagare, som verkligen bidrar till landets välstånd, ställ samma krav.
Men så det allvarliga: Det handlar om etik och människovärde. Om människans okränkbarhet. Att det är tillåtet att handla med människor. Forna tiders modell.
En annons kan se ut så här: ”Upphandling av äldreboende” abstrakt och fint. Konkret är det frågan om: ”Upphandling av x antal åldringar”. Inte lika tjusigt!
Vägs ände är nådd. Strindberg skrev ”här rivs för att få ljus och luft”. Det gäller i högsta grad vård och omsorg i Linköpings kommun. Riv det nuvarande. Bygg upp en ny kommunal vård, utan affärsinslag. En vård som fyller alla de krav som rimligen kan ställas. Effektivt driven och med olika inriktningar så att valfrihet äntligen blir möjlig. Sammanhållen verksamhet ger synergieffekter som medger väsentligt ökad personalbemanning till samma kostnad.
Det krävs kunniga och modiga politiker som tar hela ansvaret, och verksamhetsledare och annan personal som inser vikten av sitt uppdrag.
Vi pensionärer måste agera medan vi står upp. I nuläget är det så, att när vi ligger där, är vi affärsobjekt. Vill vi ha det så?