Svar på ”Högre lärarlöner är inte lösningen”, 5/4.
Signaturen ”Pucken” har helt rätt när han hävdar att alla lärare inte ”lever upp till minimikraven” på vad som kan anses vara en ”acceptabel lärarroll”. Hans lösning – inga högre löner förrän bättre resultat uppvisas – visar dock på ett synsätt som i åratal präglat svensk skolpolitik, och försatt Sverige i dagens skolsituation, vilket Pisa-undersökningen med all önskvärd tydlighet påvisat.
Visst finns det dåliga lärare – precis som det finns dåliga ingenjörer, läkare och så vidare. Dessa grupper har dock överlag haft en helt annan löneutveckling än dagens lärare under de senaste trettio åren.
När företagen går dåligt, vem skäller på ingenjörerna? När patientköer uppstår, vem anklagar läkarna?
I skolans fall är det ofta den dåliga ekonomin och själva skolpolitiken som omöjliggör för lärarna att göra ett bra jobb. Större klasser, färre undervisningstimmar per kurs, större socialt ansvar för barnens utveckling, en kraftigt utökad administration – samtidigt som undervisningstiden utökats och lönen sjunkit, och allt detta under minst trettio år i ett konstant sparande på skolans utgifter – man behöver inte vara mattelärare för att förstå att detta tär på kvalitén, men vems fel är detta?
I dag förs till och med diskussioner om att inga läxor ska få ges – detta visar tydligt på den omöjliga vardag lärarna arbetar i, men för vilken de avkrävs ansvar.
På åttiotalet krävdes toppbetyg i ett flertal ämnen för att antas till lärarutbildningen. I dag finns det ofta till och med platser över.
Kanske ska Pucken och skolpolitikerna, men även alla föräldrar, fråga sig vad detta beror på, och om det är så vi vill ha det. Lösningen ligger i att få duktiga och intresserade elever att vilja bli lärare. Då fungerar inte konstant försämrade arbetsvillkor, dålig status och dåliga löner som lockbete.
Svenska lärarlöner är för låga enligt OECD. Det är tyvärr så Sverige i dag värdesätter dem som ska rusta våra barn för framtiden.