De politiska partiernas agenda för Svenska kyrkan är ingalunda dold utan uppenbar, skriver Niklas Adell i ett svar till Sten Perssons (C) inlägg 16 juli.
Redan på 1940-talet sade (S) om kyrkan: "det demokratiska samhället har ett behov av att kontrollera även denna del av samhällslivet" och att bästa sättet för det "är att behålla statskyrkan, att modernisera den, reformera den, demokratisera den, använda den så långt det är möjligt som ett det demokratiska samhällets verktyg".
En senare tids illustrativa exempel är när nio av tretton biskopar 2009 ville att Svenska kyrkan skulle avstå från vigselrätten, varvid gruppledarna för (S) och (C) i "kyrkomötet" gjorde klart att biskoparna ska låta bli att framföra åsikter som går på tvärs mot majoriteten i riksdagen(!), varpå "kyrkomötet", Svenska kyrkans högsta beslutande organ där de politiska partierna är i majoritet, körde över biskoparna.
Sten Perssons insändare ger fler exempel. Uppräkningen av vad Svenska kyrkan omfattar och försvarar stämmer bra med de politiska partiernas värderingar, medan huvudpersonen i kristen tro, Jesus, och varje kristen kyrkas huvudärenden, frälsningen, det eviga livet och förlåtelsen, lyser med sin totala frånvaro. Den söndagliga högmässan som livsnerv och hjärtslag i varje församling tänker "kyrkomötet" avskaffa i höst, meddelar Sten Persson, och ger därmed ytterligare ett exempel på de politiska partiernas våldtäkt på Svenska kyrkan.