I Corren 27/6 kunde vi läsa att privata Aleris har vunnit upphandlingen av ett par vårdboenden som nu drivs av vårt gemensamma Leanlink. Huruvida de boende har varit inblandade i processen framgår inte, men efter allt tal om valfrihet kan man hoppas det. De har i alla fall fått veta sitt värde. Ur etiskt perspektiv är det fel, och djupt kränkande, att göra affärer på att äldre medborgare behöver hjälp. Egen valförmåga är begränsad.
Jag vill inte bli upphandlad om jag behöver hjälp.
SOM-institutet vid Göteborgs universitet har i sin stora undersökning konstaterat att över 60 procent av medborgarna ogillar vinstuttag i välfärden. 53 procent av Moderaternas och Centerns väljare är emot och hela 62 procent av Kristdemokraternas. Hade det gällt enbart äldrevården hade säkert siffrorna varit mycket högre.
De styrande i kommunen trampar på, oberoende av folkopinionen. Att upphandlingen är en dålig affär påtalas av Miljöpartister i Corren 4/7. Det har många förstått förut. I övrigt verkar oppositionen vara kraftlös. Äldrenämndens ordförande, Jan-Willy Andersson, lutar sig mot nöjdhetsundersökningar i vården, men vi är många som ifrågasätter dem. I SOM är det oberoende väljare som svarar. I vården är de som svarar i beroendeställning. Det är stor skillnad på undersökningarnas trovärdighet.
Jan-Willy Andersson, hur ser du på handeln med människors utsatthet ur en etisk och kristen synpunkt? Hur ser konsekvensanalysen för aktuell upphandling ut och hur är strategin framöver?