I lördagens Corren läste jag att jag att föreståndaren för allaktivitetshuset i Skäggetorp, Benjamin Imamovic, kunde meddela att skridskobanan på basketplanen utanför allaktivitetshuset hade spolats upp. Det gladde mig mycket, liksom när jag vid ett besök i Hjulsbro för en vecka sedan noterade full skridskoaktivitet från både barn, ungdomar och vuxna på isbanan vid Hjulsbroskolan.
I min uppväxt var det vanligt att kommuner, föreningar och andra ideella krafter spolade upp naturisbanor vid tjänlig väderlek. Sedan kom en tid, då detta ansågs gammalmodigt och att endast konstisbanor, och då helst i inomhushallar, dög. Länge fanns det i Linköpings kommun avtalat att ett antal naturisbanor skulle spolas upp under perioden från 15 december till och med sportlovsveckan i februari vid lämpligt väder.
Det där föll på något sätt i glömska och när jag hade ambitionen att för några år sedan försöka få liv i denna goda tradition möttes initiativet, måste jag tyvärr säga, rentav med lite löje från olika håll.
Tyvärr ligger många gamla naturisbanor för fäfot. Låt oss ändra på detta – fram för enkla motionsanläggningar, som naturisbanor vintertid och allra helst med belysning, så att de kan användas även på kvällstid. Ge de boende en möjlighet att engagera sig för detta i sitt närområde. Det stärker samhörigheten med området och jag vill vara högtidlig att påstå, även demokratin. Heder åt initiativen i Skäggetorp och Hjulsbro och även på här inte nämnda andra platser, där naturisbanor har spolats upp.