Ytterligare jobbskatteavdrag är moderaternas prioriteringar inför valet 2014 enligt dagens Eko.
”Alla förtjänar lite mer i plånboken” kunde vi läsa häromdagen på Correns ledarsida. Tidningen var säker på att inget parti vågar ta bort det finurliga jobbskatteavdraget. Visst måste man hålla med om att jobbskatteavdraget var ett skickligt sätt att sänka inkomstskatten, inte minst var det listigt att på så sätt undanta arbetslösa, sjuka, pensionärer och alla vårdberoende unga som gamla. Det var jobb, jobb och åter jobb som gällde och bidragsberoendet skulle brytas, eftersom skattesänkningarna skulle gå till dem som tjänar minst. Man kan säga i polemik med Corren, att när man skall sänka inkomstskatten verkar det räcka med enfaldiga formuleringar, om att de totala skatteintäkterna ökar om skatterna sänks. Det har inneburit en politik som gravt underskattat vårt behov av samhällsservice, och vilka resurser som krävs för att upprätthålla tidigare uppnådd välfärd. Samhällsförstörelsen har blivit utmärkande för allianspolitiken. Följderna inom skola, vård och omsorg kan väl ingen undgå att både läsa, se och höra talas om dagligen.
Om förtroendet för SJ är bottenlågt enligt Corren, så vet vi var ansvaret ligger.
Välfärd borde gå före populära skattesänkningar, och alla som inte inser det kan inte klaga när resurserna tryter, så att läkare, sjuksystrar, övrig vård- och omsorgspersonal, lärare, dagispersonal saknas och väg- och järnvägsunderhåll försummas och nu måste även försvaret prutas enligt Ekot. Men vart har alla skatteintäkter tagit vägen som skapades av skattesänkningarna?
Vi slår vakt om vår gemensamma välfärd skrev en gång de nya moderaterna, men nu vet vi att det gått med politiken som med tåget. Det har spårat ur.