Enda gången jag uppmanar våra beslutande politiker och berörda kulturmänniskor att göra en tjänsteresa på skattebetalarnas bekostnad är nu, i anknytning till byggandet av nya resecentrum.
Åk med tåg till den nordspanska staden Bilbao. (Försök samtidigt ta intryck av så många centralstationer som möjligt under resans gång, exempelvis Berlins nya.) Ta kontakt med Bilbaos politiker och diskutera nyttan och nöjet av att ha fått en filial till Guggenheimmuseet förlagt till sin stad.
När ni sedan kommer hem kontaktar ni styrelsen för Guggenheim museum i USA med en inbjudan att besöka Linköping i dess helhet och i synnerhet de platser runt det tänkta resecentrat, där en eventuell filial till Guggenheim kan tänkas förläggas.
Om nu intresse skulle uppstå från Guggenheims sida kan jag garantera att Linköpings stad och dess kommun gjort sitt största allmänekonomiska och kulturella lyft någonsin i historien. Frånsett det rent kulturella lyftet, är det främst all kringverksamhet som skulle få Linköping att framstå så som devisen är uttryckt: ”Staden där idéer blir till verklighet”.
Tänk tanken, att som turist i landet Sverige med tåg kunna kliva av i lilla staden Linköping och bara inom en radie av cirka 100 meter kunna kliva in i ett av världens mest kända museer, att i Linköping få se verk av världens främsta konstnärer. Eller kanske bara passera igenom museet med sitt tågset och se delar av museets utställningar genom stora glasväggar. Eller kanske kunna glida under eller mellan museets byggnader på Stångåns vatten, om byggnationen gjordes i anslutning till det kommande brobygget över Stångån.
Mina vänner, enbart fantasin kan sätta gränser för ett kreativt och futuristiskt tänkande. Byggtekniken finns. Finns viljan? Jag hoppas det kittlar lite i nyfikenhetens hjärnvindlingar hos våra politiker att i varje fall undersöka idén och möjligheterna till nämnda projekt.