Konservatismen har sina poänger när det gäller stabiliserandet av ett samhälles grunder. Försiktiga och gradvisa förändringar som blickar framåt är också en del av denna ideologi. Med en reaktionär blick söndras emellertid samhällsbyggnaden. Att detta sker i något enstaka fall är kanske inte så farligt. Det är ändå oroväckande när det drabbar kulturen och som i detta fall Sagateatern.
Denna teater som sedan 1996 används till scenkonst skall nu i möjligaste mån återfå sitt utseende från 1939 då Saga var en biograf. På den tiden hade den epitetet Sveriges modernaste landsortsbiograf. Den absurda tanken är nu emellertid att Saga även fortsättningsvis kommer att finnas till för scenkonst. Hur går detta ihop?
Kultur- och fritidsdirektör Karin Olander är väl medveten om att Sagateatern börjar bli sliten men drar inte slutsatsen att den behöver någon slags renovering med sikte på framtiden och scenkonstens önskemål. Kan Karins Olanders reaktionära tankevurpa möjligen bero på Westman-Werneska fondens bidrag på 2,5 miljoner kronor?
Jag begär bara lite sund konservatism för kulturens bästa. Om vi låter Sagateatern – med hjälp av exempelvis modern teknik – bli en ännu bättre plats för scenkonst så kommer den kanske en dag att kallas Sveriges modernaste landsortsteater.
Dan Berg