Bland de långtidsarbetslösa är chansen att komma tillbaka i arbete väldigt liten. I gruppen hamnar de med lägre utbildning, skoltrötta ungdomar, invandrare, de med diagnosen adhd och liknande, människor med funktionsnedsättning och sjuka.
Dagens arbetsmarknad består inte längre av vanliga enklare jobb. De som gjorde att fler jobbade för ett antal år sedan, kände sig behövda, motiverade och kunde försörja sig. De jobb som finns i dag är akademikerjobb, jobb som kräver högre utbildning. Det räcker inte längre med gymnasiekompetens. Du måste ha högskola. Enklare jobb rationaliseras bort, försvinner. Datorerna tar över alltmer, alla de enklare jobb som inte kräver några förkunskaper. Alltså, vad ska hända med Sverige?
Om inte alla människor jobbar, de flesta i varje fall. Vad är det då som för samhället framåt? Alla ungdomar som saknar framtidstro, förväntan och hopp är vår framtid. Vad händer då med vår välfärd?
Vänsterpartierna vill att man ska plugga sig ur problemet. Det är väl bra. Men alla är inte läshuvuden. En del människor saknar förmågan och viljan att studera. Många skoltrötta ungdomar kan man inte banka in kunskaper, så också alla de med adhd, asperger som saknar koncentrationsförmåga, invandrare som saknar språket med flera.
Högerpartierna pratar om sitt rut och rot-avdrag som lösningen på allt. Nu senast ”jobbpakten” där man jobbar viss tid, resten studerar man. Vad får man jobben ifrån om det inte finns några? Hur kan detta då vara möjligt? Studierna förutsätter att det finns jobb.
I ett modernt samhälle som Sverige uttrycker sig för att vara bör datorn vara ett hjälpmedel, inte ett ”i stället för” mänsklig arbetskraft. Vi måste återskapa jobben. Det är så viktigt i dag med valfrihet, hit eller dit. Då ska det också finnas många jobb med olika svårighetsgrad som passar alla. Jobb som gör att människor har möjlighet att verka och fungera i samhället. Där är utmaningen!