Kultur är ett konstigt ord. Det är så vagt att det kan betyda precis vad som helst. Tyvärr hittar man sällan ord som kontinuitet och kultur i samma mening. I alla fall inte i munnen på våra beslutsfattare.
Vad betyder det när politiker säger att de satsar på "kultur"? Det mångåriga projektet "Kultur i skolan" som gett ett stort antal barn kontinuerliga möten med kulturpedagoger skrotas nu. Inte för att det fungerar dåligt, utan för att projektet är slut och nu vill man lägga pengarna på annat.
Att man genom detta projekt byggt upp en verksamhet som hjälper barn över hela kommunen, i många fall barn som inte självmant skulle sökt sig till Kulturskola, studieförbund eller liknande, har ingen betydelse.
Att barnen också genom projektet erbjudits en väg direkt in till fortsättning och fördjupning genom Kulturskolan spelar heller ingen roll. Varför fortsätta med något som fungerar bra, när man kan skrota det?
Att erbjuda kultur till barn i form av bild, dans, musik och teater är ett långsiktigt arbete. Kulturarbete handlar om att hjälpa dem att tro på sig själva, att lära sig ett hantverk som blir ett uttrycksmedel, ett språk. Det handlar om få tillgång till sin kreativitet och inre drivkraft. Det handlar inte bara om att bli underhållen en kort stund.
Kulturarbetare och lärare inom estetiska ämnen bör behandlas lika väl som andra arbetstagare. De utför ett kvalificerat arbete där kontinuitet och förtroende är en förutsättning för ett lyckat resultat. Men varför bry sig om sånt? Varför bygga upp något värdefullt, när man i stället kan slösa tid och pengar på punktinsatser, som skapar fina rubriker men aldrig behöver utvärderas, och som inte behöver leda någonstans? Vill man bygga upp något kan man istället lägga pengar på hyra till ett arenabygge innan det ens är färdig. Att bygga upp barnens själar och sinnen och ge dem verktyg för våga visa vilka de är, kan väl inte vara lika viktigt?