Politiker i kommuner och landsting, har inte på långa vägar tillräcklig kompetens för nutidens svåra frågor. Man har anställda tjänstemän för att klara detta. Men dessa slipper ansvar för sitt arbete, eftersom besluten tas av politikerna. En synnerligen otidsenlig ordning, som i stort sett är oförändrad sedan 1860-talet.
Dessvärre utnyttjas inte den sakkunskap som finns, när politikerna inte anger mål, utan i stället pekar ut vägen mot diffusa mål. Tågtunnlar i stället för transportbehov är ett typexempel. Man tror sig till och med om, att kunna tämja marknadskrafter och naturlagar med sin makt. Säljförsöket av Facetten, och skolor som får frysa sönder eller smörjs med tätmedel så att de möglar bort, hör till den kategorin.
Vägran att ta emot anmärkningar från den interna revisionen är ett pinsamt vanligt maktmissbruk. Man kan hindras i karriären!
Men okloka eller saknade beslut vill ingen kännas vid. De är ofta förödande kostsamma och blir ännu dyrare genom att stort arbete läggs ned på att försvåra upptäckt och bedömning av skadorna.
I Sverige har vi bekymmer med kvaliteten på skolan, långa vårdköer, brister i omsorgen och knäande personal. Samtidigt har vi högre kostnader för detta än omvärlden.
Det är valår och detaljförslag med lösningar kommer i drivor från partierna, men inget som flyttar oss in i nutiden.
Personligen är jag övertygad om, att den totala ansvarslösheten i kommuner och landsting måste få en lösning, om det ska gå att komma någon vart med problemen.
Professor Inga-Britt Ahlenius träffade huvudet på spiken med sitt förslag i DN: ”Det är hög tid för en revidering av kommunallagen, samt att äntligen inrätta en extern, oberoende, professionell revision av kommunerna.”