Man kan inte sluta upp att förundras över vad som händer i våra kommuner. Nu är det Mjölby där de borgerliga och vänstersidan träter om vem som är bäst på att privatisera demensvården.
En intressant historia även för en icke Mjölbybo.
I debattartikel i Corren 20/2 skriver Anna Johansson (S) ordförande i omsorgs- och socialnämnden att man ska sälja ut de dementa medborgarna på Slomarp. De är lättast att ha hantera i ”affärer”, säger hon. Alternativet hade varit att säga upp ett femtiotal medarbetare. Nu ska man i stället göra ”strukturella” förändringar så att man slipper det. Det måste väl, i rimlighetens namn, innebära att personalen är kvar och kostar pengar, antingen i annan kommunal tjänst eller hos den nya som upphandlat de dementa. Kommunen lär få betala både det ena och det andra, fast på andra konton. Det är svårt att förstå finessen i det här. Utföraren kommer att använda färre timmar i vården, det är ju där pengarna finns att tjäna. Privat företagsamhet går ut på det. Kommunens ”risiga” ekonomi tror man ska räddas av de allra svagaste. De som inte kan säga ifrån.
De i kommunstyret måste ju inse detta. Varför, om man nu godtar mindre bemanning, inte i egen regi driva verksamheten på samma sätt. Då slipper man ju, i varje fall, att utsätta försvarslösa medborgare för upphandling, och förnedring. Det finns säkert någon kompetent företagsledare med empatisk läggning som, tillsammans med vårdprofession, skulle åtaga sig uppgiften. Man måste ändå hoppas att finns det någon, som lika gärna jobbar hos kommunen som hos ett riskkapitalbolag. Det kostar en del men de privata klarar ju av det. Som det verkar!