När människor tycker samhället blivit helt snedvridet försöker de protestera. Men etablissemanget lyssnar inte, och i stället för att diskutera, bemöta argumenten, så vänder man ryggen till. Missnöjet gror och grupper bildas som har enkla klara lösningar.
Hur vore det om vi vågade debattera känsliga frågor? Måste man betraktas som islamofob om man ifrågasätter heltäckande slöja i vissa situationer i samhället eller kräver att människor oavsett religion följer svenska och inte religiösa /kulturella lagar?
Måste man betraktas som homofob om man tror det vore av värde om forskning kunde förebygga HBTQ (därför att många tror att livet blir lättare för den som är heterosexuell)?
Är man anti-feminist om man hävdar att pojkar är det svaga könet (oftare sjuka, mer olyckor, mer utanförskap, mer våld, fler självmord, mer missbruk, tidigare död…) som man behöver satsa på?
Är man mansgris, kvinnoförtryckare eller taliban om man undrar om legaliserad prostitution kanske skulle kunna minska kvinnohandeln?
Hör man till ”brutalhögern” om man hävdar att det finns alldeles för många som skor sig på bidrag, som utnyttjar försäkringssystemet och svaga läkare som sjukskriver alla som är trötta eller vantrivs på jobbet?
Ska man avfärdas som ärkekonservativ om man tycker det är hyckleri när individens integritet framställs som det högsta värdet och Datainspektionen följdriktigt motverkar försök att hindra skadegörelse genom att förbjuda övervakningskameror, samtidigt som folk tar selfies, gärna nakenbilder, och lägger ut på nätet, eller berättar för hundratals ”vänner” när de går på toa ?
Är man rasist om man ifrågasätter antalet invandrare till en viss kommun, eller till landet som helhet? Eller om man tycker att Pippi Långstrumps pappa kan få fortsätta heta negerkung?
Är man känslokall om man ifrågasätter begreppet fattigdom när det kommit att innebära att människor som i andra länder klassas som rika, i vårt land klassas som fattiga (relativ fattigdom) och definierar det som barnfattigdom när man inte har årlig semesterresa, nya kläder och internetuppkoppling? Eller om man undrar om tiggare borde hänvisas till begränsade områden eller bara vissa tider, eller tiggeri förbjudas och ersättas av stöd från hemland eller EU i stället ?
Vi förfasar oss över populister och ytterlighetspartier och vill inte ta i dem med tång. Men ska det krävas terrorattacker mot yttrandefriheten för att vi ska stå upp för den? Är det kanske på tiden med lite mindre tabu och skuldbeläggning och lite större yttrandefrihet = högt till tak?