Man kan inte annat än förundras över uppfinningsrikedomen när det gäller att försvara den privatdrivna vården. En del anser att om man får göra vinster i asfaltföretag, snickerifabriker och vad det nu kan vara, så måste det ju få vara så även i vården.
I en debattartikel i Corren den 2/11 gör centerpartisten Roland Larsson ett försök. Han har fått sin medicin utbytt till en annan med samma egenskaper och troligen billigare. Detta beroende på att beställaren har ställt precisa krav. Så här skriver han: "Principiellt är det ingen skillnad när det gäller upphandling av vård och omsorg. Det handlar om en uppgörelse mellan två parter - beställare och leverantör."
Oj, oj, oj Larsson, Larsson. Du skriver om två handelsobjekt, det ena ett runt slätt piller och det andra en människas väl och ve. Likställer vi dessa är vi, som mänsklighet, i utförslöpan. Vi har hamnat i en tid där handel med medborgares olycka, sjukdom och allmänna skröplighet har blivit lukrativ. Etiken och människans okränkbaret har förpassats till skräphögen. Vi är tillbaka i den tid då utsatta människor utackorderades till lägstbjudande. Nu sker det kollektivt och kallas upphandling. Girigheten, en av dödssynderna och som vi alla kan anfäktas av, har fått tillgång till våra gemensamma resurser. Alltför många, till och med makthavare, har sina fingrar i den "syltburken". Locket måste skruvas på rejält.
Det parti som på allvar tar sig an den kommunalt drivna vården, och utvecklar den, torde ha många röster att hämta i kommande val. Inte en återgång till det som var före 1990 utan en omstart med ny organisation och nya ledningsfunktioner med inslag som förhindrar stelbenthet och byråkrati. En medborgarnas vård och omsorg med stor variation, full insyn och möjlighet att välja den vårdinriktning man önskar.
Det behöver inte kosta mer, men bli bättre. En bra början får man genom att lägga samman de privata företagens vinster med de samordningseffekter som man vinner genom en sammanhållen, effektivt driven verksamhet. För att inte tala om möjliga förbättringar för personalen.
Sammantaget torde det röra sig runt 200 miljoner kronor. Det räcker till 400 ytterligare personal. All den kraft som läggs på upphandling och kontroll kan läggas på vården.
Budgivning på medborgarnas sjukdom, svaghet, skröplighet, lidande och smärta upphör, och vi slipper den kränkning det innebär att i utsatt läge vara handelsobjekt.