Vem vill satsa på områden med stor arbetslöshet och relativ fattigdom? Områden där de boende tjänar mindre än hälften av medianinkomsten i landet. Vem lyssnar på vanliga människor med invandrarbakgrund frustrerade av arbetslöshet och utanförskap? I Sverige behövs en ”Marshallplan” för att rusta upp segregerade bostadsområden.
Den 16 mars förra året avslutade integrationsminister Erik Ullenhag en arbetsvecka i Rinkeby. Detta för att visa att etablerade samhällsinstitutioner finns på plats. Verkligheten i förorten Rinkeby visar tvärtom att viktiga samhällsfunktioner försvunnit. Fortsatt utarmning av utsatta områden skapar missnöje och irritation. Upploppen i Husby kan spridas till andra problemområden.
Vad innebär en Marshallplan för ett problemområde? Investeringar. Upprustade bostäder och skolor. Fungerande samhällsinstitutioner som arbetsförmedling, försäkringskassa och bankservice på plats. Företagsamhet som gynnar invånarna.
Vem finansierar företagsamma människor som saknar pengar? Mikrofinans är benämningen på en verksamhet som ger människor utan eget kapital möjlighet att få lån utanför det traditionella bankväsendet.
Mikrofinans förknippas med fattiga länder, men anses vara en bidragande faktor till ökad tillväxt i utvecklingsländer. Utrikesfödda i problemområden har stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. De saknar såväl kapital som nätverk. En finansiellt svag grupp kräver en handlingsplan, där möjligheter till nyföretagande tas tillvara.
Subventionerade mikrolån är en viktig del av handlingsplanen. Lånen en förutsättning för nyföretagande i ett problemområde. Dags för regeringen att visa samhällsansvar.
Låt hela Sverige leva. Ge arbetslösa unga en möjlighet att försörja sig på sitt eget arbete. Men då krävs mer än att integrationsminister Erik Ullenhag förlägger en av sina arbetsveckor till ett miljonprogramområde.